Mjölka Greta var ”samlingspunkten” för alla i Vejbystrand under nära tre decennier. Varför blev det så och varför fick Margareta Pålsson alltid heta Mjölka Greta?
Karin Margareta blev känd av det stora flertalet vejbystrandsbor kring 1934. Hon började då sin anställning i Vejbystrands Mjölk & Matvaruaffär hos Gunnar Brandt på Byvägen 6. Det finns bevarat en bok där G. Pålsson år 1935 kvitterat betalning för mjölk, grädde och kaffe.
Affären låg i källaren. Källarnedgången finns inte kvar i dag. Längs husväggen ut mot Byvägen fanns en trappa ner till en ingång i källarplanet mitt på huset. Där innanför fanns två snedställda dörrar. Bakom höger dörr fanns köttaffären som förestods av Greta Svensson och i vänstra delen av källaren fanns mjölkaffären där Margareta Pålsson sålde mjölk. Eftersom båda kallades för Greta fanns det ett behov hos vejbystrandsborna att skilja dem åt. Så småningom fick Greta i köttaffären tillnamnet Kött Greta och Margareta kallades för Mjölka Greta.

Samlingspunkten i byn
Att Mjölka Greta är den som blivit mest omtalad av de båda har sin naturliga förklaring. Du gick till mjölkaffären varje dag hela året, mera sällan till köttaffären.
Innanför dörren till mjölkaffären fanns en kundplats mot de stora fönstren. Det fanns en lång disk med en avdelning för bröd i ena änden. Bakom disken gick en gång som var förbunden med en dörr till köttaffären. Båda affärerna täckte halva huset på längden.
Sortimentet i mjölkaffären bestod av vanlig mjölk, skummjölk, grädde, bröd, mejerismör, kaffe och lite godis.
Mjölka Greta stod bakom disken och bakom henne fanns stora kannor, s.k. mjölktinor med mjölk och grädde. Dessa stod i vattenbad för att hålla kylan. Greta använde ett litermått med långt skaft för att fylla kundernas medhavda mjölkspannar eller flaskor.
Mjölka Gretas skicklighet sattes på prov när folk kom och ville ha mjölk i en brännvinsflaska på en liter. Det syntes ju med en gång om det blev mindre än en liter upphällt.
Hon skummade även grädde. När Greta hällde upp grädde och det rann på kanten, tog hon med fingret och torkade av på kannans utsida. Sen slickade hon fingret.
Inleveranser till mjölkaffären kom på Byvägen och lastades ner samma väg som kunderna kom in.
Det hände ibland att när folk kom till Greta hade inte mjölken kommit ännu från mejeriet i Förslöv. Då satte man sin kanna i affären och gick hem. Greta höll sedan rätt på vems som var vems. Det var hon oerhört duktig på. Trots att hon ibland kunde verka lite disträ.
Det berättas att en gång kom en kvinna, som var gift med en kapten, till Mjölka Greta. Mjölken var inte kommen, så hon satte spannen på disken och sa:
- Jag skulle vilja ha två liter mjölk i denna kanna och det är till fru kapten så och så.
Då dängde en annan kvinna, som var gift med en överste, sin spann i disken och sa:
- Och tre liter till överstinnan, om jag får be!
Mjölkaffären öppnade kl 8 och stängde kl 18, måndag till lördag. Det var även öppet några timmar på söndagarna. Och det var aldrig fråga om att ha lunchstängt.
Mjölka Greta var klädd i vit rock, ungefär som en sjuksköterska och ibland hade hon en hätta på huvudet. Hon viftade fryntligt bort alla getingar som snodde runt henne.

Den enda som kunde hantera Georg
Affären blev samlingspunkten i byn. Alla kände Mjölka Greta. Inte bara för att Greta var en person som de flesta i Vejbystrand gick till varje dag. Utan även på grund av hennes sätt att vara.
Mjölka Greta var snäll, gladlynt och sympatisk, vänlig mot alla. Någon gång kunde hon kanske verka lite sträng mot barn, men med Greta kunde alla tala både länge och väl. Och sommargästernas barn fick alltid karamellpåsar av Greta när de reste hem efter sommarlovet.
I Stora Hult bodde vid denna tid en märklig man vid namn Georg. Han var katolik, filosof och djurvän. Men mest känd är han för att han alltid blev arg när han såg en kvinna, i synnerhet om hon hade kortärmad blus, shorts eller kort kjol.
Men det fanns en kvinna som han aldrig blev osams med. Det var Mjölka Greta. Av flera skäl. Mjölka Greta var alltid ordentligt klädd och visade aldrig några bara partier nedanför halsen. Det gillade Georg. Dessutom kunde hon bra med honom, svarade aldrig sturskt, utan var vänligheten själv. Hon var den enda i Vejbystrand som kunde hantera Georg.
Mjölka Greta hade en mycket stor beundrare i Georg och han hade ofta med sig små gåvor från sitt lilla lantbruk, när han kom till mjölkaffären.

En gång frågade Greta om hon kunde få en höna av Georg.
Påföljande dag kom Georg med en höna till henne, levande.
- Har du inte nackat den?, sa Greta.
- Ska du döda den?, frågade Georg.
- Ja.
- Då får du den inte!

Mjölka Greta bodde på andra våningen i huset där mjölkaffären fanns, med sin mor. Modern kallades för Mamma Pålsson, aldrig något annat.
Greta flyttade under kriget till Appelquists affär på Mellanvägen, en affär som startats 1941 av Werner Nilsson. Mjölkaffären hos Brandts lades ner. Greta hade en hörna i Appelquists affär och så småningom byggdes den till. Samma verksamhet med utskänkning av mjölk från kannor fortsatte.
Karin Margareta Pålsson gifte sig så småningom med Malte Palmquist (1910-1977). Han var busschaufför och mycket duktig på trädgårdsodling. De bosatte sig i en lägenhet i norra delen av Appelquists affärsbyggnad.

Så var det att jobba hos Mjölka Greta
Kerstin Rosendahl (född Bergman) sommarjobbade hos Mjölka Greta och berättar följande:
Sommaren 1955 var jag 16 år och jobbade två månader i Gretas mjölkaffär. Den första månaden var min lön 125 kr, den andra 250. Mjölken kostade 55 öre/liter. Greta var en snäll, omtänksam och generös person. Varje morgon kom mjölkskjutsen med mjölkkannorna. Det var stora 50-literskannor. Vi satte ner dem i ett kar med kallt vatten. Under dagens lopp byttes vattnet i karet flera gånger. Inte många hade kylskåp på den tiden, så de flesta fick varje dag ta en tur till mjölkaffären, som därigenom blev byns främsta träffpunkt. Förutom mjölk såldes också kärnmjölk, grädde samt bröd från GEWE-bagaren i Vejbyslätt. Förmiddags- och eftermiddagsfikat var högtidsstunder för mig. På förmiddagen bjöd Greta på nybakta tekakor med ananasmarmelad och så mjölk förstås. De dagar jag jobbade hela dagen fick jag middag innan jag gick till stranden med en väninna, som sommarjobbade hos Appelquists intill. Sen väntades wienerbröd. Det var ju den s.k. H55-sommaren och alla som var med på den tiden minns säkert att det var rekordvarmt.
På söndagarna hade vi öppet mellan kl. 9 och 11. Då var det lång kö utanför affären innan vi öppnade.
Den första veckan var det svårt att hantera litermåttet med en sådan schvung att all mjölken hamnade i kundens mjölkspann. Jag trodde aldrig jag skulle lära mig det, men Greta tröstade mig med att alla tidigare expediter hade lärt sig det, så då skulle väl jag också kunna. Den sista veckan, andra veckan i augusti, var det inte många sommargäster kvar och alltså inte så många kunder längre och då anförtroddes affären helt åt mig i några dagar. Greta åkte på semester, och jag förstod att det var ett stort förtroende jag fått. Det gällde att kalkylera och beställa, så att det inte blev något över, men samtidigt skulle det räcka till alla, en nog så grannlaga uppgift. Fru Persson kom på morgnarna och hjälpte mig att lyfta över kannorna i karet. Greta var förstås nyfiken, när hon kom hem, på hur det hade gått. Hon var nöjd och gav mig en extra dusör, som jag blev mycket glad för.

Engagerad i lottarörelsen
På fritiden var Mjölka Greta engagerad i lottarörelsen. Hon gick med 1941 och utbildade sig till förplägnadslotta, s.k. koklotta. Från 1957 var hon medlem i styrelsen för Barkåkra-Skälderviken lottagrupp, där hon var s.k. kontaktlotta.
När Appelquists ville bygga ut och ta den del av affären där Mjölka Greta hållit till i anspråk för ett nytt charkuteri, slutade Greta sin anställning, ungefär samtidigt som tetrapacken kom och revolutionerade mjölkhanteringen i hela vårt land.

Mjölka Greta pensionerade sig och vejbystrandsborna fick börja leta efter en ny samlingspunkt i byn.

Lars Olefeldt