Från mitten av 1950-talet och fram till de första åren på 1970-talet tillbringade jag, mina syskon och mina föräldrar, somrarna på Frostavallen i centrala Skåne.
Vi hyrde olika stugor, alla med fågelnamn. Jag minns Bofinken och Domherren, bägge vackert belägna och med utsikt över Vaxsjön. I samma sjö gick jag i simskola och tog mitt första simborgarmärke. Jag har fortfarande kvar det och minns min stolthet över 200 egna simmade metrar.
Strax intill låg och ligger Skånes djurpark. Varje sommar gjorde vi dagsbesök där och åt därefter middag i Frostavallens storstuga.
Jag har minne av många profiler som regelbundet vistades på stiftelsen: konsuln Allan Könsberg, Frostavallens grundare, med byst utanför storstugan, poeten Nils Ludvig med Frostamål som specialitet, intendenten Nils Gussing och många fler.
Midsomrarna var oförglömliga med gästande utländska dansgrupper, Svenska Ungdomsringen för bygdekultur, dans för barnen med Gunhild och Reinhold Andersson och söndagens friluftsgudstjänst. Fackeldansen med Sankt Örjanslåten på midsommarnatten gjorde ett särskilt starkt intryck på mig …
Nu till mitt mjölkminne!
Om jag ville att veckopengen skulle betalas ut utan protester och om jag ville ha lördagsgodispåsen extra välfylld, då ingick i min sommarvistelse att varje förmiddag ta den mjölkspann som fanns i varje sommarhus och vandra upp till storstugan där man som hyresgäst kunde få den fylld med kall nylevererad mjölk.
Jag tror kannan rymde 3 liter. Ljudet kanna och lock gav ifrån sig tom respektive fylld kan jag höra vilken sekund som helst och jag associerar just det ljudet med sommar, doft av skog, jordgubbar och vildplockade smultron. De senare fanns i stora mängder längs med vägkanterna.
På vägen stannade jag gärna till i någon av stugorna där jag hade mina kompisar - ofta kom samma familjer sommar efter sommar. Mamma hade noga koll hur länge jag var borta. Jag lärde mig hur länge jag kunde dröja så att mjölken inte blev varm. Kylkedjan fick inte brytas!
Trähusen hade ström, utedass och fotogenkamin. Samtliga hade en stor och bred altan där större delen av sommarens sociala liv utspelades.
Tillsammans bildar dessa minnen från Frostavallens alla somrar en trygg fond när livet rusar vidare i 2000-talet.

Gustaf Centervall, Trelleborg